Åker till Hampstead

Hampstead ligger i nordvästra London som är den del av stan som jag har vistats allra mest i och som verkligen känns som hemma, inte bara Hampstead utan i stort sett alla områden längs med Northern Line mot Edgware. Hampstead ligger uppe på en kulle och har därför Londons djupaste tunnelbanestation. En skylt nere vid hissarna varnar folk för att ta trapporna som består av 320 steg och motsvarar ett femtonvåningshus. Hissarna går mycket fortare än på de flesta andra tunnelbanestationer och det finns fyra stycken ifall någon skulle gå sönder. I början av 1990-talet hände det ibland att man fick åka en de gamla trähissarna om det var något fel på de nya. Knirr, knarr.

Går man från Camden Town till Hampstead är det uppenbart att man går uppför en backe, men även att man går uppåt på andra sätt då Hampstead är ett av de dyraste områdena att bo i. På Hampstead High Street finns det naturligtvis en hel del affärer och restauranger, vissa väldigt dyra men andra helt vanliga. Här låg förr också puben The King of Bohemia där vi som pluggade engelska hösten 1991 spelade Trivial Pursuit och drack Murphy's. En kraftigt underskattad språkinlärningsmetod.

En av huvudattraktionerna är Hampstead Heath som är ett stort grönområde med lummiga skogar, ängar, dammar och en fantastisk utsikt. Då man kommer in på södra sidan av parken ser man husen på South Park Hill på andra sidan dammen. En riktig gräddhylla.

I tre av dammarna kan man bada och en är för män, den andra för kvinnor och den tredje dammen på bilden nedan är mixad. Den var väldigt populär igår i det varma vädret.

På väg upp till Parliament Hill går man först genom en lummig lövskog. Man får inte cykla där men det bryr sig inte alla om.

Sedan kommer man ut på en äng med en brant stig som leder uppför kullen. Här traskar man på tills dess man är på toppen och ser ut över centrala och östra London eller nordöst mot Highgate. Klicka gärna på utsiktsbilderna så syns det bättre.

Väl nere igen vankades det middag på The Freemasons Arms. Denna pub har förändrats rätt så mycket över åren och även fast jag tycker att den var lite charmigare förr då den inte var fullt så uppsnofsad är den fortfarande en av våra favoriter.

Sedan avslutade vi kvällen på The Flask uppe vid tunnelbanestationen. Denna pub är helt annorlunda med många viktorianska detaljer bevarade, särskilt de typiska glaspanelerna som skiljer de olika bardelarna åt. Den andra sidan är betydligt större och leder in till ett rum på baksidan med glastak, men hela detta område var knökfullt eftersom det var quiz night och för ovanlighetens skull satt vi därför i den lilla delen på barens vänstra sida.

På The Flask gillar man också gamla tunnelbaneaffischer och här har alla Hampstead som tema. 

Denna gång hade vi egentligen ett specifikt ärende här uppe, nämligen att besöka Goldfingers hus. Nu var det stängt på tisdagar, vilket man kunnat läsa sig till om man ansträngt sig lite. Det blir därför till att återvända en annan dag. Mer om Hampstead senare, alltså. Och Goldfinger. Ernö Goldfinger.