Och inte bara hennes skivor utan även foton, kylskåpsmagneter, kläder, skor och allehanda prylar i en utställning som hennes syskon arrangerat tillsammans med The Jewish Museum i Camden Town för att ge sin bild av vem hon var. Innehållet i hennes skivsamling var inte särskilt oväntat - Ray Charles, Sarah Vaughan, Frank Sinatra, Louis Armstrong, Shirley Bassey, Carole King och mycket annat - och inte heller höjden på hennes klackar. Vad jag inte visste sedan tidigare var att vi hade detta gemensamt:
"The city is really important to me. I’ve always been a really independent girl. From the age of 13 or so I’ve always found my own way in the city and there’s nothing I like more than to find another part that I didn’t already know. It really fascinates me."
Innan vi gick på utställningen åt vi lunch på The Spread Eagle alldeles bredvid. Idag blev det klassikerna Bangers & Mash och Steak & Ale Pie. Väldigt gott, särskilt med karamelliserad rödlök till korvarna och vårlök i potatismoset.
Vi traskade även upp på Primrose Hill en sväng och tittade på utsikten. Allting ser ut att vara mycket närmare i verkligheten än på bild, men perspektivet blir alltid lite skevt. London Eye ser bland annat ut att ha hamnat alldeles bredvid BT Tower. Här kan man sitta i gräset och titta ut över stan hur länge som helst. Eller göra som William Blake som är citerad i en etsning uppe på toppen: "I have conversed with the spiritual Sun. I saw him on Primrose Hill."
Vi gick sedan ner till Regents Park Road i jakt på mat igen. Området kring Primrose Hill är känt för att vara väldigt kändistätt, men någon dylik person såg vi inte till. Vi letade inte heller, vilket i mitt fall är lika så bra då jag lider av någon sorts åkomma som kanske kan kallas akut kändisblindhet. En gång gick jag rakt in i Christer Glennings mage utan att reagera. En annan gång kände jag inte igen John McEnroe som satt två meter bort iklädd en t-shirt med texten Veteran Tennis Tour. Hur som helst, vi hittade i alla fall puben The Pembroke som var väldigt trevlig med en ännu trevligare pubträdgård.
Här åt vi stenugnsbakade pizzor som var väldigt goda. På min var det getost, karamelliserad rödlök (ni anar en trend här), färsk rödlök och mozzarella. Extra mozzarella till och med. Man kan aldrig få för mycket ost.
The Pembroke ligger alldeles bredvid tågspåren in till Euston Station och var tredje minut eller så dränks allt prat och sorl av ljudet från ett eller flera tåg som dundrar förbi. Över tågspåren går en bro som leder vidare till tunnelbanestationen i Chalk Farm och den är klädd med målningar som gör sig extra bra i kvällssolen. Det är verkligen helt underbart väder just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar