Ställer väckarklockan

Inte gärna som jag gör detta, men S som jobbar på The British Museum satte upp oss på gästlistan till specialutställningen om Pompeji och Herculaneum vilket innebär att man inte behöver boka, köa, trängas eller betala och då är det ju faktiskt värt det att infinna sig klockan 9 på morgonen. Jag och S var korridorskompisar då vi pluggade på UCL som ligger alldeles bakom The British Museum. ”I work in London, but you spend more time here than I do”, brukar hon säga.

Utställningen består av olika typer av mestadels vardagliga föremål som är utgrävda från Pompeji och Herculaneum och som just nu är på lån till museet från Italien. Många objekt har aldrig tidigare visats för allmänheten. Hela utställningen är arrangerad på samma sätt som ett typiskt romerskt hus för att man ska få en uppfattning om hur det dagliga livet såg ut. Det finns allt från pottor och smink och hårnålar till möbler och mosaiker och prydnadsföremål. Romarna hade mycket humor, vilket verkade uppskattas av Terry Jones som tydligen också var där. Detta är naturligtvis inte något jag skulle ha vetat om det inte påpekats för mig. "Ser du inte vem som står där? Är du allvarlig?" Specialutställningar kommer i fortsättningen att visas i ett nytt utställningscentrum som håller på att byggas och denna utställning är därför den sista i The Great Court.

Vi gick sedan och åt brunch på The Brunswick Centre som fortfarande känns lite som en twilight zone. Förr var detta ett mörkt, övertäckt, fuktigt betongcentrum med väldigt enkla affärer och en Safeway som jag handlade min mat på. Sedan hände det plötsligt saker och nu ser det ut så här.

Det enda som är sig likt är biografen som ligger nersänkt på ena långsidan och naturligtvis terasslägenheterna, men tidigare såg man dem knappt. The Brunswick Centre ligger alldeles bredvid Russel Square Station som var en av de värst drabbade platserna vid terrorattackerna den 7 juli 2005 och bussen som sprängdes var bara runt hörnet på Tavistock Square precis där mitt bankkontor låg och där jag passerade varje dag på väg till universitetet. Det kändes därför som om terrorn kom nära den dagen även fast det redan då var rätt så många år sedan jag bodde i området. Bildkvaliteten är dålig här i motljuset eftersom någon glömde sin kamera hemma igår förmiddag och fick använda telefonen istället. Skyller på att jag gick upp i ottan.