Åker upp i The Shard

The Shard som är Londons och västra Europas högsta byggnad blev klar 2012. I februari i år öppnade den för besökare som vill se på utsikten från våning 69 och 72. Man började bygga 2009 och i april 2011 såg den ut så här.

Efter att ha gått genom en säkerhetskontroll åker man upp med hjälp av två hissar, först en som går till våning 33 om jag minns rätt och sedan en till som går hela vägen upp. Det kostar ca £25 vilket många tycker är dyrt, men jag tycker det är värre att man tar kort på alla, dels innan man går in i hissen och dels på våning 69 där en fotograf går omkring, och sedan försöker kränga dessa på värsta turistfällemanér.

Precis som alla andra dagar sedan vi kom hit var det väldigt soligt och därför svårt att få bra bilder västerut på grund av alla reflektioner i glaset. Österut gick det lite bättre.

På andra sidan Themsen ligger The City, där det också byggs för fullt. Nat West Tower, eller Tower 42 som den numera heter, var fram till 1990 Londons högsta byggnad. Det är den svarta byggnaden lite till vänster om mitten som nu ser rätt så liten ut.

Våning 69 är helt innesluten medan våning 72 delvis är öppen och här ser man tydligt hur konstruktionen som ska efterlikna en glasskärva ser ut. Det står att man ska vara "exposed to the elements", men öppningarna är högt ovanför huvudet och en varm sommardag märks det knappt. Annat är det kanske mitt i vintern.

Jag har lätt för att få svindel, men det gick mycket bättre i The Shard jämfört med London Eye. Även fast man står helt inkapslat i den sistnämnda är man ändå i ett pariserhjul som rör sig, om än långsamt. Min kropp föredrar helt klart stabila byggnader. Det enda som fick det att vända sig lite i magen var tanken på kvinnorna från Greenpeace som klättrade hela vägen upp i torsdags.

Äter Sunday Roast

Denna gång var det Norfolk pork med crackling. Mycket sås och goda grönsaker (finns mer under köttet), men tyvärr var cracklingen lite för hård och Yorkshire-puddingarna lite för trista, så den får bara 6 av 10 möjliga poäng. 

Spanar in tak

Man kan tro att fantasin har tagit slut för arkitekterna i London om man jämför följande tak.

The British Museum

Westfield Shepherd's Bush

King's Cross Station

Grillar och grillas

Det var över 30 grader varmt igår så då passade det bra att grilla och slappa hemma hos S och I. De bor en halvtimma utanför London och där deras trädgård tar slut börjar ett stort fält. Trots detta rörde sig inte luften särskilt mycket.

Vi grillade färska korvar, hamburgare, laxburgare och kycklingspett.

Den enda som hela tiden hade gott om energi var A som bland annat visade hela sin imponerande dinosauriesamling innan vi uppfann leken BaseBee eller Frizball. Inte helt klart än vad den ska kallas.

Själv använde jag det mesta av den lilla energi jag hade till att kasta en frisbee med fullt fart in i grannens trädgård. Att man har höga staket mellan trädgårdarna i det här landet är tydligen inte något som hindrar mig. Jag passade även på att kattsocialisera lite. 

Sedan kom dagens höjdpunkt, nämligen att ta tåget tillbaka till London King's Cross. Nej då, skojar bara. 

Vandrar runt i Little Venice

Kan inte riktigt låta bli att sjunga lite Duffy då vi är i Little Venice, inte för att vi åkte tunnelbana till Warwick Avenue denna gång, men ändå. Låter bilderna tala för sig själv, men missa inte hundarna på den näst sista.

Shoppar i Shepherd's Bush

Jag börjar tappa koll på dagarna nu, men jag tror det var i onsdags som vi var ute efter en stor blomvas, bomullspads, ett linne till R för att undvika raggarbränna på powerwalken och en kjol jag sett tidigare men inte hittat i rätt storlek. En sådan storhandling kräver naturligtvis ett ordentligt köpcentrum i stil med Westfield Shepherd’s Bush. Även om man tänker shoppa på riktigt kan det vara att föredra att åka hit, särskilt som alternativ till Oxford Street. Allt finns på ett ställe och allt är inomhus, vilket är bra både om det är kallt och regnigt och varmt och soligt, som nu. Det underlättar att prova kläder om man inte är jätteklibbig. En tisdagkväll är det dessutom närapå folktomt till skillnad från lördagar och tiden före jul. Linne, vas och pads blev inhandlade, men kjolen fanns inte överhuvudtaget. Det blev en topp istället på en annan affär. Sjutton dagar här och jag har köpt en topp. Jag får lugna mig lite med shoppandet nu.

Restaurangerna på Westfield Shepherd’s Bush (finns även en Westfield Stratford City vid olympiaarenan) är riktigt bra även fast de är kedjor allihopa, särkilt Jamie’s Italian och Balans, där vi åt. Jag beställde jambalaya. Försök vara Seinfeld-fan och säga jambalaya på ett normalt sätt. Det funkar inte.

Kollar in Kew Gardens

Vi har åkt förbi Kew många gånger på väg till Richmond men aldrig hoppat av bussen eller tåget och aldrig besökt The Royal Botanic Gardens förrän igår. Man behöver en hel dag för att hinna se allt och eftersom vi var på British Museum på förmiddagen, stannade till hemma för att byta skor och sedan fastnade i Fulham hade vi bara några timmar på oss. Vi hann i alla fall med The Palm House, The Princess of Wales Conservatory och lite annat där emellan.

The Palm House är ett stort växthus i järn och glas som byggdes under första halvan av 1800-talet och kanske det som främst associeras med Kew Gardens. Man kan gå uppför spiraltrappor för att komma närmare palmtopparna och även ner i en källarvåning där det finns akvarium med vattenväxter och en del fiskar. Det var bara kring 20 grader igår och efter att ha småfrusit lite då vi väntade på bussen tyckte jag att det var riktigt varmt och skönt i palmhuset där klimatet var mer likt det vi haft tidigare dagar, medan min man var av motsatt åsikt. Jag stannade därför kvar lite längre där inne. Munstycken uppe i taket sprutar fukt med jämna mellanrum, vilket syns på den femte bilden.

Inne i The Princess of Wales Conservatory finns bland annat stora näckrosblad, ett vattenfall, köttätande växter samt en hel del kaktusar. Jag gillar särskilt kaktusen som ligger längs marken. Det ser ut som om den gett upp lite.

Ute i parken mellan husen finns det också många olika växter, framförallt träd. Turner's oak är en jättestor ek som planterades 1798 och som behåller sina blad under vintern för att sedan få nya på våren.

Just nu har man ett tema som handlar om ätbara växter och därför finns ett stort långbord uppdukat bakom palmhuset med olika typer av örter, blommor, bär och andra växter i krukor och skålar.

Detta påminner mig om att det handlat väldigt lite om mat här, vilket det måste bli en ändring på. Problemet är bara att maten är så god att jag hinner äta upp den innan jag kommer ihåg att ta en bild. Ska försöka skärpa mig.